Våld i nära relationer är ett gigantiskt samhällsproblem. Att ställa frågan till medarbetare kan handla om skillnaden mellan liv och död och endast en mycket liten andel som får frågan reagerar negativt. Många reagerar med att man aldrig fått frågan tidigare. Det oväntade och förvånande är den stora andelen som under sitt liv som faktiskt varit eller är våldsutsatt av en närstående - både kvinnor och män. Våra kursledare Charlotte Axelsson och Marcus Gustavsson svarar på några vanliga frågor.
Vad beror det på att arbetsgivare inte frågar om våld?
Det kan bero på flera saker. En stor faktor är rädslan för att behöva hantera svaret och rädslan för att den tillfrågade inte ska ta frågan bra. Men det kan man skaffa sig verktyg för att hantera. Det kan också handla om att man inte kopplar att vissa tecken kan bero på våldsutsatthet, exempelvis upprepad korttidsfrånvaro utan rimlig förklaring, blåmärken på kroppen, att man distanserar sig från arbetsplatsens gemenskap eller har en kontrollerande partner. Alltför många arbetsgivare ställer inte frågan för att man känner att den är obekväm och att man tänker att man kränker den personliga integriteten.
Vilken skillnad gör det att fråga?
Det kan vara skillnaden mellan liv och död. Jag kommer alltid bära med mig en erfarenhet från min första arbetsplats då en kollega blev slagen sönder och samman av sin partner. Kollegan bor idag på ett boende för personer med förvärvade hjärnskador. Hade jag haft den kunskap jag har idag så hade jag ställt frågan. Jag kan fortfarande inte släppa tanken på att det kanske hade gjort skillnad.
Vad verkar bidra mest till att man vågar fråga?
Framförallt kunskap, både om tecken på våldsutsatthet men också att man är medveten om att den enda metoden som finns för att ta redan på om någon är utsatt är att ställa frågan. Man måste man samtidigt kunna hantera både ett ja- och ett nejsvar. De flesta svarar nej när de får frågan och då måste man fortsätta att följa upp hur det utvecklar sig och visa att man bryr sig. Kontinuitet och verktyg samt kunskap är de viktigaste avgörande faktorerna.
Vad är arbetsgivarens ansvar att arbeta med eller upptäcka våld i nära relation?
Arbetsgivaren har ju både arbetsmiljöansvar och ett rehabiliteringsansvar för medarbetare som behöver rehabilitering. Men en arbetsgivare har också ett etiskt och moraliskt ansvar. Som arbetsgivare har man alltid ett val att göra minsta möjliga eller mesta möjliga för medarbetare som behöver stöd. Arbetsplatsen är ofta en fristad och en stor trygghet för våldsutsatta. Att visa att man ser, att man bryr sig och ställa frågan kan verkligen motivera en medarbetare att ta emot hjälp för att orka ta sig ur en destruktiv relation. Både som medmänniska och som arbetsgivare har man ett mycket stort ansvar.
Något oväntat eller förvånande som du har lärt dig sedan du började arbeta med dessa frågor?
Att kunskapen blir en så stor ögonöppnare för många och väcker så starka känslor. Det handlar både om att man inser att någon i sin närhet är utsatt, men också att man inser vad man själv varit med om eller är med om. Vi behöver bli många som sprider kunskapen vidare och tydliggöra vilken viktig roll arbetsgivare kan spela för att bekämpa våldet.
