Inclusion Academy deltog på MR-dagarna i Örebro och arrangerade ett välbesökt seminarium.
På Inclusion Academy seminarium under Mänskliga Rättighetsdagarna i Örebro i november samtalade Emma Åstrand, kommunikatör på STIL med Fabian Klein och Thaer Tomma från organisationen Unga med synnedsättning. I samtalet framkom det att många personer med funktionsnedsättning har vant sig vid att vara ensamma och trivs med det - för då vet man att man är trygg. Det säger något om den utsatthet, de fördomar och nedvärderande bemötande som många möter. Ett citat från rapporten “Stoppa Funkofobin - om diskriminering, hat och hot mot personer med funktionsnedsättning” belyser detta:
“Har nog alltid känt mig ensam sen jag var liten men har känt trygghet i att vara själv för ingen kan skada en när man är själv. Jag skulle vilja träffa fler människor, ha fler vänner. Jag behöver inte en partner eller så, men skulle vilja ha mer gemenskaper och mening.”
2015 antogs ordet funkofobi i Svenska Akademins ordlista. Det är ett samlingsbegrepp för den diskriminering, exkludering och utsatthet som uppstår som en följd av funktionsmaktsordningen och riktas mot personer med funktionsnedsättning. Det vill säga, eftersom samhället har starka normer om hur man “ska” fungera så bidrar normerna till utsatthet för de som inte lever upp till normerna och inte fungerar på ett förväntat sätt. Funkofobi riktar sig mot personer med funktionsnedsättningar men kan även vara en exkluderande jargong oavsett om det finns någon i närheten som har en synlig funktionsnedsättning och som blir “direkt” utsatt. Nedsättande jargong i form av “miffo”, att vara “sjuk i huvet”, “störd” eller “missfoster” är en jargong som tydligt visar att det är hög status att fungera enligt normen och mindre värt att avvika från funktionsnormen.
Funkofobi kan uttrycka sig i allt från att arbetsgivare eller kollegor förutsätter att man inte kan göra vissa arbetsuppgifter, att breddad rekrytering grundar sig i en uppfattning om att man gör en “god” handling för att man anställer någon med funktionsnedsättning, till att utsättas för hot om våld och trakasserier. Diskriminering mot personer med funktionsnedsättning förekommer och många tror att personer med funktionsnedsättning “endast” blir utsatta för diskriminering - man kan ju inte hota och hata personer som är “svagare” än en själv?
Många med funktionsnedsättning vittnar dock om både våld, hot om våld, grova kränkningar och våldtäkt. Det finns troligen höga mörkertal kopplat till funkofobi eftersom det dels är ett ganska nytt begrepp, det är svårt att mäta och dels handlar om en redan utsatt grupp. Att orka anmäla eller rapportera händelser känns inte alltid meningsfullt eftersom det inte alltid leder till en förbättring och man kanske helt enkelt inte orkar eftersom utsattheten har följt med en stora delar av livet.
Personer med funktionsnedsättning skyddas inte av lagen om hets mot folkgrupp på samma sätt mot brott som har motiv att hetsa och hata, så som lagen skyddar till exempel HBTQI-personer eller personer som riskerar att utsättas för rasism. Personer med funktionsnedsättning kan alltså inte i lagens mening utsättas för hatbrott, även om vi vet att verkligheten visar på utsatthet av hat och hot.
I samtalet framhöll Emma Åstrand från STIL, att ett av deras politiska krav är att Sverige ska göra FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning till lag (CRPD). I konventionen nämns bland annat att personer med funktionsnedsättning ska ha rätt till självbestämt liv i samhällsgemenskapen.
“Så länge vi inte räknas som en del av samhällsgemenskapen kommer vi inte att skyddas”,
Emma Åstrand
Moderator Anna Bergholtz framhöll avslutningsvis att frågan om funkofobi och vad vi gör åt det behöver ständigt belysas och diskuteras, för att öka medvetenheten och öka kunskapen hos flera.