Regeringen har en pågående satsning mot våld i nära relation. Jämställdhetsmyndigheten har bland annat fått ett uppdrag att identifiera och utveckla arbetssätt för kommuner att arbeta mot våld i nära relation med anledning av Covid 19. 25 november är det internationella dagen mot våld mot kvinnor och en av Inclusion Academys experter arbetar med ett regeringsuppdrag mot våld i nära relation. Charlotte Axelsson, som jobbar med ledning och styrning inom jämställdhetsintegrering berättar vad hon möter i sitt arbete.
Vad är vanliga föreställningar och frågor du möter när du jobbar med de här frågorna?
Generellt bland de som träffar patienter, klienter, deltagare med flera, är önskan om professionalitet väldigt hög, i arbetet avseende våld. För att våga och vilja ta upp frågan om våld önskar sig de flesta god kunskap, bra verktyg och starkt stöd från ledningen. En vanlig föreställning är en önskan om att kunna påvisa indikatorer på att personen är våldsutsatt innan frågan ställs. De här två sakerna – önskan om att ha stor kunskap i frågan samt att kunna identifiera indikatorer gör att många avstår från att fråga.
När vi istället frågar på rutin och frågan alltid ställs till alla, då vet vi att upptäckten av våld är mycket stor. I det regeringsuppdrag som jag arbetar i har myndighetspersoner lämnat en enkät med frågor om våld till cirka 500 personer. 70 % av dem som har svarat har en erfarenhet av våld.
Under pandemin har våld i nära relationer ökat - nämn några insatser som fungerar och bidrar till skydd för de som nu utsätts och för att få till en förändring hos våldsutövarna.
Det som bidrar stort är synligheten kring de här frågorna. Det offentliga samtalet sätter fokus på de här frågorna och vi vet att det är viktigt att informationen även ska riktas till våldsutövaren. Pandemin har gjort att det är svårt och den hindrar myndigheterna från att kunna ställa frågan om våld. Frågan ställs bara vid fysiska möten och de mötena har ju varit betydligt färre nu. Detta gör att civilsamhället och de aktörer som arbetat med frågan länge får stor betydelse.
Om jag misstänker att en kollega utsätts för våld i nära relation - vad kan jag göra?
Fråga! Och erbjud stöd som utgår utifrån det stöd som din kollega önskar. Vi har en tendens att vara för snabba i våra råd om förändring. Personen som utsätts för våld måste få äga processen.
Vad har arbetsgivaren för ansvar i det här området?
Stort ansvar! Att införa rutinmässiga frågor är ett sätt att agera ansvarsfullt. Att frågor om våldsutsatthet ingår i frågebatteriet som ställs till alla under medarbetarsamtal exempelvis. Och synliggör frågan genom till exempel information på intranät, i lunchrummet och liknande. Normalisera att det finns våldsutsatta i alla sammanhang. Vi vet att våldsutsatthet har stor påverkan på vår arbetsförmåga. Så de här frågorna är av största relevans hos arbetsgivaren.
Långsiktigt och hållbart - hur förebyggs våld i nära relationer och hur främjar vi en miljö fri från våld?
Våld är en ojämställdhetsfråga. Ett systematiskt jämställdhetsarbete som täcker livets alla områden gynnar förebygger våld. Att ha nolltolerans för jargong, sexistiska skämt med mera. Vi vet också att det finns ett oerhört starkt samband mellan att ha upplevt eller bevittnat våld som barn och att sen vara våldsutsatt som vuxen. Arbetet med att upptäcka våld behöver därför finnas med från allra första början bland alla professionella som möter barn.
Vi alla har ett ansvar i den här frågan. Det handlar inte om någon annan någon annanstans. Det handlar om din vän, din granne, din kollega, din medmänniska. Ta ansvar. Våga fråga!
